Bundesbanks guld omvärderat – annars negativt eget kapital? Sälja Bundesbank-guld nu?

395 miljarder euro i guld i balansräkningen – per den 31 december 2025

När man i Tyskland diskuterar Bundesbanks guld handlar det sällan om bokföring. Och ändå är det just det som är kärnan: I balansräkningen för 2025 har guldpositionen för Bundesbank stigit till 395 miljarder euro på grund av värderingsförändringar – en historisk toppnotering.

Samtidigt redovisar Bundesbank återigen en förlust för 2025: Årets underskott uppgår till 8,6 miljarder euro, och den balanserade förlusten uppgår därmed till totalt 27,8 miljarder euro.

Detta leder till en fråga som ställs betydligt oftare nu än tidigare: Vad innebär det för stabilitet och förtroende när en centralbank går med förlust – och varför spelar just guld en så stor roll i sammanhanget?

„Omvärderat“ betyder: Marknadspris på balansdagen – inte ett „trick“

Ordet „omvärderat“ låter som ett politiskt beslut. I själva verket beskriver det främst en redovisningslogik hos Bundesbank: Guld värderas till marknadspris på balansdagen, och värdeförändringen hamnar inte i resultaträkningen utan på en separat post: omvärderingsreserven.

För guld uppgår denna reserv till 387 miljarder euro vid utgången av 2025.
Den totala utjämningsposten från omvärdering (guld, utländsk valuta, värdepapper) uppgår till 388 miljarder euro.

Denna storleksordning förklarar varför „guld i balansräkningen“ idag inte bara är en debatt om reserver, utan en fråga om balansräkningen.

Nettoeget kapital på 363 miljarder euro – och varför allt skulle se annorlunda ut utan guld

Bundesbank anger ett nettoeget kapital på 363 miljarder euro som ett centralt nyckeltal.
Viktigt i sammanhanget är vad som ingår i detta nyckeltal: förutom grundkapital och reserver ingår uttryckligen även utjämningsposten från omvärdering samt den balanserade förlusten.

Effekten är tydlig: Den kraftigt ökade omvärderingsreserven för guld överkompenserar förlustfasen i balansräkningen. Utan detta värderingsblock skulle balansräkningens „optiska“ stabilitet vara betydligt lägre – och det är just därför det är missvisande att behandla guld som en godtyckligt avyttringsbar „finansiell buffert“ för andra ändamål.

En viktig begränsning: Omvärderingsreserver är ingen pott för förluster

Hur stabiliserande omvärderingen än verkar: Bundesbank påpekar uttryckligen att omvärderingsreserver speglar värdeförändringar, men att balansräknade förluster inte kan kvittas mot dem. Förluster rullas vidare och täcks senare av vinster.

Den som argumenterar för att man helt enkelt kan använda „guldvinsterna“ blandar ihop redovisningslogik med likviditet. Balansräkningen säger: Värdet finns där. Budgeten frågar: Var är kontanterna?

Varför Bundesbank överhuvudtaget gör förluster

Mekanismen är mindre spektakulär än rubrikerna: På tillgångssidan finns innehav från den penningpolitiska fasen med lågförräntade obligationer. På skuldsidan finns inlåning med högre ränta.

Bundesbank kvantifierar detta mycket konkret för 2025: Räntan på de penningpolitiska värdepapperen låg i genomsnitt på 0,58 %, medan räntekostnaden för kreditinstitutens penningpolitiska inlåning låg på 2,31 %.

Resultatet är en negativ räntemarginal – och det är precis detta som ger upphov till förluståren.

Fratzschers förslag: Sälj guld för att skapa utrymme

I detta läge kommer förslaget från DIW-chefen Marcel Fratzscher om att sälja delar av de tyska guldreserverna för att finansiera investeringar. I den offentliga debatten nämns ofta det aktuella värdet på innehavet: „knappt 440 miljarder euro“.

Idén verkar pragmatisk vid en första anblick: högt guldpris, knappa resurser – varför inte omfördela? Misstaget ligger i detaljerna: För centralbanker är guld inte bara en „investering“, utan också ett ankare i balansräkningen och en förtroendereserv. Det är precis därför förslaget avvisas av Bundesbank och ett flertal ekonomer.

Kärnproblemet: Försäljning minskar inte bara guldet – utan även balansräkningens motståndskraft

Den som säljer guld minskar den post som matar omvärderingsreserven. I en miljö där Bundesbank rullar balansräknade förluster vidare är detta mer än en portföljfråga. Det är en fråga om robustheten i den egna „bufferten“ i marknadens och allmänhetens ögon.

Dessutom är guld attraktivt i centralbankssammanhang just för att det inte motsvarar någon enskild gäldenärsrisk. I en värld där de geopolitiska spänningarna ökar och förtroende snabbt blir en bristvara, är detta en strukturell fördel – inte bara ett prisargument.

Hur mycket guld har Tyskland egentligen?

Enligt Bundesbank förfogar Tyskland över cirka 3 384 ton guld, vilket är världens näst största statliga guldreserv.
Detta visar att vi inte talar om en perifer position, utan om en central hörnsten i valutareserven.

Siffror som sätter saken i sitt sammanhang

Diskussionen blir mer begriplig om man sammanställer redovisningslogiken.

En nykter slutsats: Guld är ingen joker i budgeten

Förslaget att sälja guld låter som en genväg. Redovisningstekniskt är det snarare ett byte: kortsiktig intäkt mot långsiktig robusthet. Och så länge omvärderingsreserver inte „bara så där“ kan omvandlas till vinster eller budgetmedel, kvarstår den avgörande frågan: Vill man minska just den post som under förlustår synligt stabiliserar förtroendet för balansräkningens arkitektur?

Särskilt i tider av räntevändningar, geopolitisk osäkerhet och debatter om höga statsutgifter är detta ett beslut som får konsekvenser inte bara ekonomiskt utan även institutionellt.

Med vänliga hälsningar och blicken mot framtiden, Helge Peter Ippensen