Identifiera guldförfalskningar: Varför även äkta guld kan vara en förfalskning
30 juni 2026
Guld noterades den 25 juni 2026 tidvis vid cirka 4 033 US-dollar per troy ounce. Bara en dag tidigare hade priset för första gången sedan november 2025 fallit under 4 000 US-dollar. Dessa kraftiga rörelser tydliggör hur högt det materiella värdet på även små guldprodukter har blivit. De visar dock också varför en noggrann kontroll av mynt och tackor blir allt viktigare.
En aktuell intervju i Handelsblatt med den offentligt förordnade och edsvurna experten Peter Zgorzynski riktar blicken mot en risk som många investerare underskattar: Moderna guldförfalskningar består inte nödvändigtvis av billig metall. Vissa mynt kan vara tillverkade av guld med korrekt finhalt och ändå inte utgöra autentiska präglingar.
Den avgörande skillnaden är därför: Guldvärde och äkthet är inte samma sak.
Det höga guldpriset har under de senaste åren fått många ägare att låta kontrollera, omplacera eller sälja äldre innehav. Därigenom kommer mynt och tackor från privata valv, dödsbon och samlingar åter ut på marknaden.
Enligt uppgifter från World Gold Council steg den globala efterfrågan på guld, inklusive OTC-affärer, till 1 231 ton under första kvartalet 2026. Särskilt anmärkningsvärd var efterfrågan på tackor och mynt: den nådde 474 ton, vilket var 42 procent högre än föregående års värde. Samtidigt ökade utbudet av återvunnet guld med fem procent.
Mer återvinning och en mer aktiv andrahandsmarknad innebär inte automatiskt att det finns fler förfalskningar. Det ökar dock antalet transaktioner där ursprung, identitet och äkthet hos en produkt måste utvärderas på nytt.
Zgorzynski rapporterar i Handelsblatt att fler förfalskningar för närvarande kommer ut på marknaden. Experten har arbetat i cirka 27 år i den tyska ädelmetallbranschen och kontrollerar bland annat guld- och silvermynt samt tackor för en tysk storbank.
Många investerare föreställer sig ett förfalskat guldmynt som en förgylld kopia av bly, mässing eller koppar. Vikt, klang eller färg borde väl snabbt avslöja en sådan förfalskning.
Denna förväntan stämmer för enkla kopior. Den räcker dock inte till för moderna förfalskningar.
Enligt expertens beskrivningar tillverkas numera mynt vars materialsammansättning och finhalt kan motsvara originalets värden. Myntet består då faktiskt av guld. Det som är förfalskat är dock prägling, årgång, myntmärke eller ursprung.
Bakom detta tillvägagångssätt kan det ligga ett kriminellt intresse av att lättare slussa in guld med oklart ursprung på den reguljära marknaden. Medan stulna smycken kan uppvisa identifierbara särdrag, framstår ett investeringsmynt tillverkat av dessa vid en första anblick som en standardiserad och internationellt säljbar produkt.
Ett sådant mynt kan ha ett originals vikt, diameter och legering. Likväl förblir det en icke-auktoriserad kopia.
Om ett förfalskat mynt har rätt guldhalt är dess material inte värdelöst. Trots det kan den ekonomiska förlusten vara betydande.
Ett erkänt investeringsmynt värderas inte på marknaden enbart utifrån det guld det innehåller. Avgörande är även dess autenticitet, dess omsättningsbarhet och den otvetydiga kopplingen till en officiell prägling.
Om ett mynt vid återförsäljning identifieras som en kopia kan det inte längre handlas till det vanliga myntpriset. Ofta återstår endast värdet som skrotguld för nedsmältning. Då tillkommer kostnader för kontroll, bearbetning och smältning samt ett säkerhetsavdrag.
I Handelsblatt-intervjun förklarar Zgorzynski detta med exemplet med ett 20-francs Vreneli. Om ett sådant mynt köptes med ett påslag på cirka fyra procent och senare endast tas emot till ett smältvärde som ligger betydligt under spotpriset, kan den totala förlusten uppgå till nästan 20 procent.
Denna beräkning är ett exempel från intervjupersonen och inte ett allmängiltigt inköpsvärde. Den tydliggör dock varför materialvärdet ensamt inte kompenserar för skadan.
Vid guldtackor ligger risken ofta i den inre uppbyggnaden. Klassiska förfalskningar består av en kärna av oädel metall som endast har överdragits med ett guldskikt. Mer sofistikerade varianter använder material vars fysikaliska egenskaper är så lika guld som möjligt.
Särskilt ofta nämns volfram i detta sammanhang. Dess densitet ligger nära guldets densitet. Om en guldtacka delvis fylls med volframstavar eller en motsvarande formad kärna, kan den totala vikten framstå som rimlig trots en betydligt lägre guldandel.
Dessutom beskriver Handelsblatt-intervjun tackor som faktiskt innehåller guld, men inte den angivna finhalten. En påstådd finguldtacka med 999,9 tusendelar skulle till exempel delvis kunna bestå av en guldlegering med en betydligt lägre guldandel.
Vid en ytlig mätning kan det yttre skiktet ändå ge ett korrekt värde. Den avvikande kärnan förblir oupptäckt om ingen ytterligare kontroll används.
Många moderna guldtackor erbjuds i ett förseglat säkerhetskort. På detta finns tillverkaruppgifter, serienummer, certifikatdata eller QR-koder.
En sådan förpackning fyller viktiga funktioner. Den skyddar tackan, underlättar identifiering och kan synliggöra manipulationer. Den är dock inte ett ensamt bevis på äkthet.
Förpackningar och certifikat kan kopieras eller förfalskas helt. Enligt expertens framställning kan material till och med kombineras så att en mätning genom förpackningen till en början visar ett rimligt konduktivitetsvärde.
I det beskrivna fallet upptäcktes de faktiska avvikelserna först efter att tackan tagits ur sin förpackning.
Det betyder inte att originalförpackade tackor i grunden är misstänkta. Det avgörande är snarare om förpackning, serienummer, tillverkare och leveranskedja stämmer överens.
En professionell äkthetskontroll består inte av ett enskilt test. Experter kombinerar flera metoder vars resultat kan bekräfta eller motsäga varandra.
| Kontrollmetod | Vad som undersöks | Typisk begränsning |
|---|---|---|
| Optisk kontroll och mikroskopi | Prägling, rand, skrift, yta, stämpelspår och myntmärke | Kräver erfarenhet, referensdata och noggrann produktkännedom |
| Vikt och mått | Massa, diameter, tjocklek och form | Passande material eller skickliga fyllningar kan efterlikna börvärden |
| Densitetskontroll | Förhållandet mellan vikt och volym | Metaller med liknande densitet kan påverka resultatet |
| Elektrisk konduktivitet | Materialets elektriska egenskaper | Legeringar, förpackningar och flerskiktskonstruktioner kan förändra mätvärden |
| Röntgenfluorescensanalys | Elementär sammansättning av den undersökta ytan | En ytmätning avspeglar inte nödvändigtvis hela kärnan |
| Ultraljudskontroll | Materialövergångar, inneslutningar, hålrum och avvikande kärnor | Kräver korrekt kalibrering och fackmannamässig tolkning |
| Ursprungskontroll | Tillverkare, faktura, serienummer, tidigare ägare och leveranskedja | Dokument och säkerhetskort kan också manipuleras |
Deutsche Bundesbank kontrollerar, förutom beslagtagna falska pengar, även guld- och silvermynt som är i omlopp med avseende på äkthet. När det gäller kontrollapparater rekommenderar de i princip metoder med vilka flera egenskaper kan undersökas. Även om denna rekommendation avser olika typer av betalningsmedel, understryker den en central princip: en enskild egenskap bör inte bedömas isolerat.
Tekniska apparater mäter materialegenskaper. De vet dock inte automatiskt hur präglingen av ett visst mynt från ett visst år ska se ut.
Vid historiska guldmynt kan minsta detalj vara avgörande. Hit hör avvikelser i bokstäver, en otypisk randutformning, felaktiga myntmärken eller spår av en präglingsstämpel som inte kan passa till den angivna årgången.
Zgorzynski nämner i intervjun bland annat det tyska 20-mark-guldmyntet med Wilhelm II. Det tillverkades vid olika myntverk. Skillnaderna kan vara så små att de endast blir märkbara genom fackkunskap och en noggrann kontroll av randen.
Även vid kända investeringsmynt som Krügerrand eller schweiziska Vreneli kan minimala avvikelser vara avgörande. En allmän analysapparat känner visserligen möjligen igen guldhalten. Den kan dock inte bedöma om prägling, rand och årgång autentiskt hör ihop.
Varje kontrollmetod besvarar endast en viss fråga.
En röntgenfluorescensanalys kan mycket exakt visa vilka element som finns i det undersökta området. Den säger dock inte i varje kontrollkonfiguration tillförlitligt hur hela den inre uppbyggnaden av en tjock tacka ser ut.
En konduktivitetsmätning kan identifiera avvikande materialegenskaper. Flerskiktskonstruktioner eller vissa legeringar kan dock påverka mätvärdet.
En densitetskontroll visar om vikt och volym stämmer överens. Den ger dock inte ett fullständigt uttalande om prägling, ursprung eller inre materialfördelning.
Inte heller ett positivt ultraljudstest ersätter den optiska kontrollen av ett mynt. Den största säkerheten uppstår därför ur summan av olika kontroller.
Mätvärdet från en apparat är en indikation. Först den fackmannamässiga helhetsutvärderingen leder till en tillförlitlig bedömning.
I Handelsblatt kritiserar Zgorzynski att det i handeln inte finns några enhetliga krav på vilka kontrollapparater som måste finnas i en filial och vilken utbildning en kontrollant bör ha.
Högkvalitativa kontrollapparater är kostsamma. Enligt hans framställning kan en röntgenfluorescensapparat kosta upp till cirka 80 000 euro. Samtidigt måste företag regelbundet utbilda medarbetare och ge dem tillräckligt med tid för en grundlig kontroll.
Zgorzynski berättar i intervjun om ett eget test med fem mynt. Fyra av dem ska ha varit förfalskningar. Ingen av de deltagande handlarna identifierade alla falska mynt entydigt som kopior. En handlare skulle enligt hans beskrivning till och med ha köpt de fyra förfalskningarna, medan han ironiskt nog skulle ha nekat det äkta myntet.
Detta försök utgör ingen representativ branschstudie. Det tydliggör dock hur olika kontrollresultat kan bli när bindande processer, erfarenhet eller lämpliga jämförelsedata saknas.
Som en möjlig förbättring nämner experten centrala kontrollställen. Istället för att låta varje inkommande mynt slutgiltigt bedömas i en enskild filial, skulle oklara eller högkvalitativa produkter kunna vidarebefordras till specialiserade kontrollenheter.
Där kan flera metoder kombineras under kontrollerade former. Dessutom kan experter använda sig av referenssamlingar, mikroskop, materialanalyser och dokumenterade kontrollrutiner.
En central process kräver möjligen mer tid. I gengäld sjunker risken för att en förfalskning hamnar i lagret på grund av tidsbrist eller bristande specialisering.
Just vid historiska mynt och äldre tackor är snabbhet inte det viktigaste kvalitetsmärket. Det avgörande är om produkten senare utan tvivel kan säljas igen.
Privata investerare kan inte helt ersätta en professionell laboratoriekontroll. De kan dock minska risken vid köp betydligt.
Den viktigaste faktorn är ursprunget. En faktura, en etablerad handelspartner och en spårbar leveranskedja är mer talande än enbart en professionellt framstående förpackning.
Särskild försiktighet bör iakttas vid erbjudanden som ligger betydligt under det aktuella marknadsvärdet. Guldpriset är alltid offentligt spårbart. En seriös säljare har normalt ingen ekonomisk anledning att sälja standardiserat investeringsguld långt under materialvärdet.
Inte heller foton, certifikat eller positiva omdömen på en försäljningsplattform räcker till om säljarens identitet förblir oklar.
Vid köp av historiska mynt bör det dessutom klargöras om endast guldvärdet eller även ett numismatiskt påslag betalas. Ju högre samlarpåslaget är, desto viktigare blir den fackmannamässiga kontrollen av präglingen.
Vid tackor spelar tillverkare, valör, serienummer och förpackning en viktig roll. Likväl bör köparen inte enbart lita på det yttre utseendet.
En tacka från en spårbar, direkt leveranskedja erbjuder mer säkerhet än en till utseendet identisk produkt av okänt ursprung. Ju oftare en tacka har bytt händer på andrahandsmarknaden, desto viktigare blir dokumentation och förnyad kontroll.
En skadad förpackning betyder inte automatiskt att en tacka är förfalskad. Omvänt bevisar en oskadad förpackning inte automatiskt dess äkthet.
Der avgörande punkten är kombinationen av produkt, tillverkare, ursprung, kontroll och förvaring.
Vid Sparguld står fysiskt befintlig ädelmetall i centrum. Det framställs inte bara ett abstrakt löfte om en senare anskaffning.
Denna fysiska tillgänglighet är dock bara en del av säkerhetskonceptet. Lika viktiga är kontrollerad anskaffning, tydlig tilldelning och en spårbar förvaringskedja.
Just på en marknad där även guldhaltiga produkter kan vara förfalskade, skapas förtroende inte enbart genom materialet. Förtroende uppstår genom processer.
En guldprodukt måste därför inte bara finnas. Dess ursprung och dess identitet måste också vara rimliga.
Den aktuella diskussionen visar att investerare bör skilja mellan flera egenskaper.
En produkt kan innehålla guld utan att vara en äkta guldtacka från den angivna tillverkaren. Ett mynt kan ha rätt finhalt utan att vara en autentisk prägling. En förpackning kan se professionell ut utan att komma från det angivna raffinaderiet.
Materialvärdet besvarar frågan om hur mycket guld som ingår.
Äkthetskontrollen besvarar frågan om den föreliggande produkten faktiskt är vad den utger sig för att vara.
Båda frågorna är viktiga. Ingen ersätter den andra.
En korrekt guldhalt bevisar ännu inte ett autentiskt mynt. En passande vikt bevisar ännu inte en massiv finguldtacka. Ett intakt säkerhetskort bevisar ännu inte ett otvetydigt ursprung.
Moderna guldförfalskningar siktar medvetet in sig på enkla kontrollprocesser. Därför måste optisk kontroll, fysikaliska mätningar, materialanalys och ursprungskontroll samverka.
För investerare betyder det: Inte bara priset avgör kvaliteten på en guldprodukt. Lika viktiga är handelspartnern, leveranskedjan, kontrollen och den senare återförsäljningsbarheten.
Guldvärde är mätbart – äkthet uppstår genom kontroll och ursprung.
Detta inlägg är endast avsett för allmän information. Det utgör varken individuell investeringsrådgivning eller en köp- eller säljrekommendation.
Förbli framsynt
Vänliga hälsningar, Helge Peter Ippensen