Robert Kiyosaki är känd för sina klara ord. När bestsellerförfattaren till ”Rich Dad Poor Dad” delar sina bedömningar med över 2,4 miljoner följare skapar det regelbundet diskussionsämne – långt utanför ädelmetall-communityn. Hans senaste utspel är dock anmärkningsvärt även för att vara honom: det är en kompromisslös varning från en man som i nästan tre decennier har varnat för de strukturella svagheterna i fiat-pengasystemet.
Hans senaste prognos har kraften av en tektonisk jordbävning: ett uns guld förväntas klättra till 35 000 US-dollar, silver till 200 dollar. Medan kritiker återigen avfärdar honom som en ”kraschprofet”, ser allt fler investerare ett bittert varningssignal i hans ord. I en tid då guld redan noteras till omkring 4 700 US-dollar, låter dessa astronomiska mål plötsligt som en radikal men logisk konsekvens av den globala skuldpolitiken.
För bara några år sedan hade man skrattat åt Kiyosaki för sådana siffror. Men vinden har vänt. Det aktuella guldpriset speglar en djup osäkerhet. Kiyosaki räknar inte med en mjuk tjurmarknad, utan med ”giga-kraschen 2026/27” – ett systembrott som kan utmynna i en ny ”stora depression”, analogt med 1930-talet.
Hans argument: I en värld där fiat-valutor devalveras genom okontrollerat tryckande av pengar, sker oundvikligen en massiv omvärdering av reala, knappa tillgångar.
För sparare innebär detta en smygande expropriering. Medan saldot på kontot nominellt förblir detsamma, smälter den reala köpkraften oundvikligen bort.
Kiyosaki betonar gång på gång: ”Jag planerar att bli rikare, inte fattigare.” Han hänvisar till att han har gått stärkt ur varje stor krasch – 1987, 2000, 2008 och 2022. Hans hemlighet? När marknaden kollapsar erbjuds förstklassiga tillgångar till ”fyndpriser”.
Hans favoriter för förmögenhetsskydd:
Huruvida guld i slutändan landar på exakt 35 000 dollar är sekundärt. Det avgörande är riktningen. Att inkludera ädelmetaller i en portfölj är idag mindre av en spekulativ satsning och snarare en handling av förnuft. Det är försäkringen mot papperspengarnas erosion och den politiska klassens fiskala osäkerhet.
Förbli framsynt
Din Nils Gregeren
