Det finns historiska bilder som har etsat sig fast i det kollektiva minnet.
Människor skjuter skottkärror fulla med sedlar genom gatorna. Familjer spenderar sin lön omedelbart eftersom pengarna bara några timmar senare redan är värda mindre. Ett helt livs besparingar går upp i rök på mycket kort tid.
Hyperinflationen 1923 betraktas ofta som ett avslutat kapitel i historien. Men den egentliga lärdomen från den är tidlös:
Inte varje kris förstör förmögenheter omedelbart.
Men nästan varje stor inflation förstör förr eller senare förtroendet.
Många människor definierar idag förmögenhet genom kontosaldon, depåer eller digitala siffror.
Det verkar stabilt. Rationellt. Säkert.
Men historiskt sett har pengar i sig aldrig varit automatiskt säkra. Pappersvalutor fungerar främst för att människor har förtroende för deras stabilitet. Om detta förtroende rubbas, förändras plötsligt uppfattningen om värde.
Det är just därför som realtillgångar ofta har ökat i betydelse under kristider:
Framför allt guld har i detta sammanhang gång på gång spelat en särskild roll.
Guld har ingen balansräkning.
Inga kvartalssiffror.
Ingen företagsstrategi.
Och ändå köper centralbanker världen över fortfarande guld i stor omfattning.
Varför?
Eftersom guld har egenskaper som moderna valutor inte helt kan ersätta:
Guld är därför mindre av en "investering" i klassisk mening. För många människor är det snarare en monetär försäkring.
En säkring mot risker som man inte kan förutse exakt:
Naturligtvis kan dagens situation inte enkelt jämföras med 1923.
Tyskland upplever ingen hyperinflation som då. Ändå har ramvillkoren förändrats avsevärt under de senaste åren:
Samtidigt växer den globala efterfrågan på fysiska ädelmetaller – både hos privatinvesterare och centralbanker.
Det tyder på en intressant utveckling:
Många människor söker inte längre bara avkastning. De söker stabilitet.
Inflation verkar ofta inte spektakulär.
Den exproprierar sällan över en natt.
Den arbetar långsamt.
År efter år sjunker den reella köpkraften. Tillgångar blir dyrare. Levnadskostnaderna stiger. Pengar förlorar gradvis sin styrka.
Problemet:
Nominellt förblir mycket detsamma.
100 000 euro förblir till en början 100 000 euro på kontot.
Men det avgörande är inte siffran i sig, utan vad man kan köpa för den i framtiden.
Det är just vid denna punkt som många människor börjar intressera sig för realtillgångar.
Guld garanterar inga vinster.
Priset fluktuerar.
Även guld kan sjunka under längre tidsperioder.
Men historiskt sett visar det sig gång på gång:
I faser av monetär osäkerhet ökar fysiskt ägande i betydelse, både psykologiskt och ekonomiskt.
Kanske ligger gulds egentliga styrka i detta:
Inte maximal avkastning. Utan förtroende utanför det klassiska penningsystemet.
Historien om 1923 är mer än en historisk anekdot.
Den påminner oss om att förmögenhet inte bara består av siffror – utan av reell köpkraft och förtroende.
Och det är just därför som många människor idag återigen ställer sig frågan:
Vilka värden består när de ekonomiska ramvillkoren förändras?
Guld är inget perfekt svar på det.
Men för många människor har det varit en del av svaret i århundraden.
Förbli framsynt
Er Helge Peter Ippensen
