Guld går om euron och US-Treasuries: Centralbanker fortsätter satsa på guld 2026
16 augusti 2026
27 procent guld, 15 procent euro. De senaste siffrorna från Europeiska centralbanken (ECB) visar på en anmärkningsvärd förskjutning i det internationella reservsystemet. I slutet av 2025 utgjorde guld, till aktuella marknadspriser, redan cirka 27 procent av världens officiella reserver. Euron stod för 15 procent.
Därmed ligger guld numera inte bara före euron. Till och med amerikanska statsobligationer (US-Treasuries), som enligt ECB uppgår till en andel på cirka 22 procent, hamnar efter ädelmetallen.
Utvecklingen fortsätter under 2026. Enbart under det andra kvartalet nettoköpte centralbankerna 289 ton guld. Samtidigt rör sig guldpriset i mitten av augusti återigen mot 4 400 US-dollar per troy ounce.
Siffrorna visar: Guld har återigen blivit en strategisk faktor i det internationella reservsystemet.
Den viktigaste nya siffran kommer från den aktuella rapporten ”The international role of the euro” från Europeiska centralbanken den 2 juni 2026.
Enligt denna steg guldets andel av de totala officiella reserverna till 27 procent vid slutet av 2025. Euron nådde 15 procent, medan US-Treasuries uppgick till 22 procent.
| Reservtillgång | Andel i slutet av 2025 |
|---|---|
| Guld | 27 % |
| US-Treasuries | 22 % |
| Euro | 15 % |
Därmed har utvecklingen från föregående år förstärkts ytterligare.
Påståendet ”guld tränger ut euron” kräver dock en förklaring. Guld är ingen valuta och övertar inte eurons funktioner i den internationella betalningsmarknaden. Det som guld har gått om är eurons andel inom de officiella reserverna, när guld värderas till aktuella marknadspriser.
Just denna distinktion är viktig.
Vid en första anblick skulle man kunna dra slutsatsen av siffrorna att centralbankerna massivt har omfördelat sina reserver från euro och US-dollar till guld.
Verkligheten är mer nyanserad.
En betydande del av ökningen kan tillskrivas guldpriset. Enligt ECB:s beräkningar steg guldpriset nominellt med cirka 60 procent under 2025, efter att ha ökat med cirka 30 procent redan under 2024.
Därigenom stiger automatiskt värdet på redan befintliga guldreserver och därmed även deras procentuella andel av de totala reservtillgångarna.
ECB har räknat bort denna effekt. Om man fortsätter att värdera guldinnehavet till guldpriset från slutet av 2023, når guld endast en andel på 16 procent. Euron ligger då också på 16 procent, medan US-Treasuries når 26 procent.
Detta förändrar tolkningen avsevärt.
Till aktuella marknadspriser ligger guld klart före euron. Justerat för den massiva prisökningen råder det däremot praktiskt taget oavgjort mellan de båda reservpositionerna.
Värderingseffekten förklarar dock bara en del av historien. Centralbankerna fortsätter nämligen att köpa betydande mängder guld.
Under 2025 sjönk visserligen köpen till cirka 850 ton enligt uppgifter från ECB. Mellan 2022 och 2024 hade de uppgått till mer än 1 000 ton per år.
Under 2026 har efterfrågan dock återigen accelererat tydligt.
Under det andra kvartalet köpte centralbankerna enligt aktuella data netto 289 ton guld. Det var mer än fem gånger så mycket som under det första kvartalet och enligt Reuters det högsta värdet som någonsin uppmätts för ett andra kvartal.
Baserat på det genomsnittliga guldpriset uppskattar Deutsche Bank värdet av dessa köp till cirka 45 miljarder US-dollar.
Detta är en avgörande punkt: Guldets frammarsch i reserverna är inte uteslutande ett resultat av högre priser. Centralbankerna fortsätter att aktivt bygga ut sina innehav.
Kina visar hur aktuell denna trend är.
Enligt data från World Gold Council som publicerades den 14 augusti ökade People's Bank of China sina guldreserver med 20 ton enbart under juli. Det var det största månatliga köpet sedan slutet av 2023 och redan den 21:a månaden i rad som den kinesiska centralbanken köpte guld.
De officiella kinesiska guldinnehaven nådde därmed enligt World Gold Council 2 366 ton, vilket motsvarade cirka åtta procent av de kinesiska valutareserverna.
Även den långsiktiga utvecklingen är anmärkningsvärd. Sedan det ryska angreppet på Ukraina 2022 har Kina enligt ECB köpt mer än 350 ton guld. Polen följer med cirka 320 ton, Turkiet med cirka 220 ton och Indien med cirka 130 ton.
Guldköp är därmed inte längre något marginellt fenomen för enstaka tillväxtländer.
Varför köper centralbanker guld, trots att ädelmetallen inte ger någon ränta?
ECB ser en viktig faktor i geopolitiken.
Guld har en egenskap som blir allt viktigare i ett alltmer fragmenterat internationellt finansiellt system: det är inte en fordran på en annan stat.
En statsobligation är alltid en skuld för emittenten. En bankinsättning förutsätter en motpart. Fysiskt guld däremot har ingen motsvarande emittentrisk.
Detta gör guld intressant för centralbanker som vill diversifiera sina reserver eller minska sitt beroende av enskilda valutaområden.
ECB påpekar uttryckligen att geopolitiska risker fortsätter att vara en av de centrala faktorer som reservförvaltare bevakar.
Guld betraktas därmed alltmer inte bara som en värdereserv, utan som en strategisk reservtillgång.
Utvecklingen kan komma att fortsätta.
En undersökning från World Gold Council som publicerades i juni visar att 45 procent av de tillfrågade reservförvaltarna förväntar sig att öka sin egen institutions guldinnehav under de kommande tolv månaderna.
Detta är ett rekordvärde.
Endast en procent förväntade sig en minskning av det egna guldinnehavet, medan 54 procent utgick från oförändrade innehav.
Siffrorna stämmer väl överens med de faktiska köpen under det andra kvartalet och med Kinas senaste köp i juli.
Utvecklingen är synlig även på marknaden.
Den 14 augusti 2026 steg spotpriset på guld till 4 379,95 US-dollar per troy ounce. Amerikanska guldterminer stängde på 4 437,30 US-dollar.
Änu mer intressant är den kortsiktiga rörelsen. Sedan början av augusti hade guld tidvis stigit med cirka 400 US-dollar eller cirka tio procent.
Vid sidan av centralbankernas efterfrågan spelar US-dollarn, ränteförväntningar och geopolitisk osäkerhet en viktig roll.
En svagare dollar gör guld billigare för köpare utanför dollarområdet. Samtidigt gynnas guld ofta av förväntningar om sjunkande eller mindre kraftigt stigande räntor, eftersom ädelmetallen i sig inte ger någon löpande ränta.
Trots all dynamik får man inte dra fel slutsats av reservstatistiken.
Guld ersätter varken euron eller US-dollarn.
ECB betonar själva nackdelarna med ädelmetallen som reservtillgång. Guld ger ingen ränta, priset kan fluktuera kraftigt och lagring av fysiskt guld medför kostnader.
Därtill kommer en strukturell skillnad: Guldutbudet kan inte utökas på kort sikt om det internationella finansiella systemet plötsligt behöver extra likviditet.
Dollar och euro har därför funktioner som guld inte kan överta.
Därför är ett andra uttalande i den aktuella ECB-rapporten särskilt intressant.
Samtidigt som guld utgör en allt större andel av reserverna, växte eurons internationella roll måttligt under 2025.
Det vore därför felaktigt att utifrån den stigande guldandelen dra slutsatsen att euron generellt är svag.
Snarare pågår två utvecklingar samtidigt: Euron förblir en central internationell valuta, medan guld ökar i betydelse som en strategisk reservtillgång.
Det är just däri den egentliga historien ligger.
En centralbanks beslut kan inte överföras rakt av till privata investerare. Centralbanker har andra mål, andra tidshorisonter och måste förvalta sina reserver under helt andra förutsättningar.
Icke desto mindre är utvecklingen anmärkningsvärd.
Just de institutioner som bär upp det globala fiat-systemet innehar stora guldinnehav och fortsätter att köpa mer.
De gör det inte nödvändigtvis för att de spekulerar i stigande guldpriser. För dem står diversifiering, geopolitiska risker och stabiliteten i deras reserver i förgrunden.
Guld har därmed återtagit en position som efter slutet av Bretton Woods-systemet länge tycktes ha förlorat i betydelse.
Guldpriset är den synliga signalen. Reserverna visar den strategiska verkligheten.
Behåll framsyntheten
Med vänlig hälsning, Helge Peter Ippensen