Schweiz guldreserver: Schweiziska nationalbankens guld
Schweiz guldreserver uppgår till 1 040 ton och tillhör Schweiziska nationalbanken (SNB). Innehavet har varit oförändrat sedan slutet av 2008. Mätt mot SNB:s totala valutareserver är guldandelen förhållandevis liten, cirka 15 procent.
Hur mycket guld har Schweiz?
SNB har 1 040 ton guld, till största delen i tackor och en mindre del i mynt. Mängden har inte förändrats sedan slutet av 2008. I World Gold Councils rangordning ligger Schweiz på åttonde plats, IMF och ECB inräknade.
Att guld bara utgör cirka 15 procent av reserverna beror på SNB:s mycket stora valutainnehav, bredvid vilka guldinnehavet ser litet ut.
Var förvaras Schweiz guld?
Enligt SNB ligger cirka 70 procent av guldet i Schweiz, cirka 20 procent hos Bank of England i London och cirka 10 procent hos Bank of Canada. SNB förklarar fördelningen med att den vill ha tillgång till sina reserver även i en kris. En decentraliserad förvaring minskar risken som är knuten till en enda plats.
Det innebär att cirka 312 ton schweiziskt guld förvaras utomlands: ungefär 208 ton i London och ungefär 104 ton i Kanada. Bank of England var redan den viktigaste avvecklingsplatsen för SNB:s guldförsäljningar. SNB:s ordförande Thomas Jordan offentliggjorde fördelningen för första gången i april 2013. Den har inte ändrats sedan dess – till skillnad från Tyskland, Österrike och Indien har det inte skett någon hemtagning i Schweiz.
Guldförsäljningarna från 2000
Under lång tid var schweizerfrancen enligt lag knuten till guld. SNB fick bara köpa eller sälja guld till den officiella pariteten på 4 595 CHF per kilogram – en tredjedel av marknadspriset i slutet av 1990-talet. År 1997 kom en expertgrupp fram till att reserver motsvarande 1 300 ton guld inte längre behövdes för penningpolitiken.
I juni 1999 förklarade SNB att hälften av det dåvarande innehavet på 2 590 ton inte längre behövdes för penningpolitiken. Efter grundlagsreformen i april 1999 och den nya valutalagen från maj 2000 kunde försäljningarna börja. 1 170 ton omfattades av Washingtonavtalet om guld, som begränsade de deltagande europeiska centralbankernas försäljningar till sammanlagt 2 000 ton. De återstående 130 tonnen sålde SNB inom ramen för det efterföljande avtalet och avslutade programmet den 30 mars 2005. Intäkterna gick till förbundsstaten och de 26 kantonerna.
Större delen av försäljningarna avvecklades via Bank of England. I det efterföljande avtalet från 2009 enades de deltagande centralbankerna om att sälja högst 400 ton per år och högst 2 000 ton på fem år. SNB uppgav då att den inte planerade några ytterligare försäljningar under överskådlig tid. Sedan slutet av 2008 har den hållit sitt innehav konstant.
Guldinitiativet 2014
Den 30 november 2014 röstade Schweiz om folkinitiativet ”Rädda vårt schweiziska guld”. Det krävde att SNB skulle ha minst 20 procent av sina tillgångar i guld, inte längre få sälja guld och förvara allt sitt guld i Schweiz.
Förbundsrådet, parlamentet och SNB motsatte sig initiativet. Väljarna avslog det med 77,3 procent nej, och det fick inte majoritet i någon kanton. Enligt det officiella resultatet stod 1 974 137 nejröster mot 580 528 jaröster, med ett valdeltagande på 49,81 procent.
Rättslig grund
Enligt artikel 99 i förbundsförfattningen har SNB en del av sina valutareserver i guld. Guldet kompletterar valutaplaceringarna, reservpositionen i IMF och de särskilda dragningsrätterna. Initiativet 2014 skulle ha skrivit in en fast guldkvot i författningen, infört ett försäljningsförbud och avskaffat förvaringen utomlands – det avslog majoriteten.
