Under helgen eskalerade en konflikt som vid en första anblick verkar som geopolitisk fiktion, men som ekonomiskt kan bli mycket verklig: USA:s president Donald Trump har meddelat att nya tullar kommer att införas mot Tyskland och andra europeiska stater från och med den 1 februari 2026 – uttryckligen som ett påtryckningsmedel i tvisten om Grönland.
För Tyskland är detta mer än en utrikespolitisk fotnot. Tullar drabbar nämligen inte bara enskilda företag, utan kan påverka leveranskedjor, priser, växelkurser och investeringsklimatet. Särskilt i en miljö där många människor redan oroar sig för inflation, ränteosäkerhet och geopolitiska risker, är det värt att kasta en nykter blick på vad som hittills är känt – och vilka konsekvenser som är troliga.
Enligt samstämmiga medieuppgifter ska ytterligare tullar på 10 procent gälla för alla varor från åtta europeiska länder från och med den 1 februari 2026, däribland Tyskland, Danmark, Frankrike och Storbritannien. Från och med den 1 juni 2026 ska dessa tullar stiga till 25 procent – och det så länge tills det finns ett avtal som gör det möjligt för USA att köpa Grönland.
Parallellt med detta har EU kallat till ett krismöte söndagen den 18 januari 2026. Det rapporteras om ett möte mellan ambassadörerna för alla 27 EU-länder för att hitta en gemensam linje.
Grönland är ett självstyrande område inom kungariket Danmark och strategiskt beläget i den arktiska regionen. I debatten spelar framför allt säkerhets- och geopolitik en roll: arktiska rutter, militär närvaro, råvaruintressen och signalen till allierade. Trump motiverar offentligt påtryckningarna med nationell säkerhet och kopplar ekonomiska åtgärder direkt till politiska mål.
Just denna koppling gör situationen känslig för marknaderna. Den förskjuter nämligen tullar från att vara ett klassiskt handelsämne till att bli ett instrument för geopolitisk "konditionalitet": Den som inte följer med politiskt belastas ekonomiskt.
| Tidpunkt | Åtgärd (meddelad) | Nivå | Berörda länder (nämnda) |
|---|---|---|---|
| från 1 februari 2026 | Extratullar på varuimport till USA | 10 % | Tyskland, Danmark, Norge, Sverige, Finland, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna |
| från 1 juni 2026 | Höjning om ingen "deal" om Grönland nås | 25 % | samma grupp av länder |
Tullar verkar sällan "linjärt". Även om en del av bördan hamnar hos amerikanska importörer uppstår friktionsförluster: efterfrågan kan sjunka, försäljningspriser hamnar under press eller leveranskedjor byggs om. För tyska exportörer är detta särskilt relevant eftersom den amerikanska marknaden i många branscher anses ha höga marginaler.
Samtidigt är det viktigt att sätta storleksordningen i perspektiv. Presidenten för Kiel Institut für Weltwirtschaft, Moritz Schularick, citeras i detta sammanhang med bedömningen att endast cirka 10 procent av den tyska utrikeshandeln går till USA och att effekterna därför skulle kunna vara "hanterbara" – förutsatt att Europa reagerar enat.
På kort sikt kan dock tre kanaler dominera: för det första direkt exportbelastning, för det andra osäkerhet för investeringar, för det tredje möjliga motåtgärder från EU, som då även skulle drabba amerikanska företag. Ur ett marknadsperspektiv är det ofta inte den första effekten som är störst, utan förtroende-chocken.
I Europa talas det i dessa timmar öppet om motåtgärder. Särskilt ofta nämns EU:s Anti-Coercion Instrument, ett instrument mot ekonomisk utpressning som varit i kraft sedan slutet av 2023. Det tillåter EU att reagera stegvis när tredjeländer utövar ekonomiska påtryckningar för att tvinga fram politiska beslut.
Att detta instrument hittills aldrig har använts gör diskussionen extra brisand. En aktivering skulle nämligen ha en signalverkan: den skulle visa att Europa är redo att använda ekonomiska påtryckningsmedel även mot sina närmaste partner när politisk suveränitet berörs.
När handelskonflikter är geopolitiskt laddade söker marknaderna ofta efter mer "neutrala" ankarpunkter. Ädelmetaller nämns då oftare i den offentliga debatten eftersom de inte är bundna till en stats kreditvärdighet och förblir globalt handelsbara. Detta är ingen garanti för specifika prisrörelser, men ett återkommande mönster i faser av ökad osäkerhet.
Det är anmärkningsvärt att guldpriset den 18 januari 2026 redovisas till cirka 3 962,87 EUR per troy ounce och i amerikanska dollar till cirka 4 596,34 USD per troy ounce. Samtidigt noteras EUR/USD till omkring 1,1595. Växelkurser är viktiga här eftersom de i hög grad medbestämmer uppfattningen om guld i euroområdet: Även vid ett stabilt dollarpris kan guld stiga i euro om euron försvagas mot dollarn – och vice versa.
Avgörande under de närmaste dagarna är mindre rubrikerna och mer de konkreta stegen. Huruvida meddelandet genomförs juridiskt och administrativt, vilka varugrupper som praktiskt taget drabbas mest och om det finns undantag kommer att avgöra de reella effekterna. Lika viktigt är det europeiska svaret: En samordnad reaktion minskar risken för att enskilda länder "splittras" – och det är just för en nedåtgående spiral som EU-ledningen redan har varnat.
För privata finansiella beslut gäller: Den som vill bygga en robust portfölj tänker i scenarier och korrelationer snarare än i vadslagning på enskilda händelser. Handelskonflikter kan dämpa tillväxten, snedvrida priser och öka volatiliteten. I sådana faser hamnar likviditet, diversifiering och hantering av valutarisker mer i fokus – och därmed också frågan om vilken roll realtillgångar spelar i den individuella riskprofilen.
Förbli framsynt, er Helge Peter Ippensen
