Guldreservens täckning av den schweiziska francen: Varför 166,9 % låter imponerande – men M2 och M3 ger det avgörande perspektivet
24 juli 2026
Siffran väcker uppmärksamhet: I slutet av 2025 motsvarade marknadsvärdet på den schweiziska nationalbankens (SNB) guldreserver cirka 166,9 procent av de cirkulerande schweiziska kontanterna. Rent matematiskt skulle varje utgiven franc i form av sedlar och mynt vara mer än fullständigt täckt av guld.
Men det är precis här den egentliga diskussionen börjar. Denna beräkning tar nämligen enbart hänsyn till kontanter. Moderna ekonomier består dock idag till största delen av digitala kontoförda pengar. Den som vill bedöma en valutas stabilitet bör därför även titta på penningmängderna M2 och M3.
Beräkningen sätter guldreservernas aktuella marknadsvärde i relation till de cirkulerande kontanterna (M0). Det rör sig om ett rent teoretiskt nyckeltal.
Det innebär uttryckligen inte att schweiziska franc skulle kunna växlas mot guld eller att Schweiz återigen har en guldstandard.
Den kraftiga ökningen till 166,9 procent är snarare resultatet av två utvecklingar. Å ena sidan nådde guldet nya rekordnivåer under 2025. Å andra sidan minskade den cirkulerande mängden kontanter något. Eftersom SNB höll sina guldinnehav oförändrade på cirka 1 040 ton, ökade reservernas marknadsvärde betydligt.
Ur ett nationalekonomiskt perspektiv ligger nyckeltalets största svaghet i dess referensstorlek.
Kontanter utgör idag endast en liten del av den totala penningmängden. Den betydligt större andelen består av girotillgodohavanden, sparkonton och tidsbundna inlåningar som skapas av banksystemet.
Därför kritiserar många ekonomer den exklusiva jämförelsen med kontanter.
Penningmängderna skiljer sig avsevärt.
| Penningmängd | Innehåll | Informationsvärde |
|---|---|---|
| M0 | Kontanter och centralbankspengar | Grund för beräkningen på 166,9 % |
| M1 | Kontanter plus bankinlåning tillgänglig dagligen | visar redan betydligt mer pengar i omlopp |
| M2 | M1 plus sparande och kortfristiga tidsbundna inlåningar | ger en betydligt mer realistisk bild av penningförsörjningen |
| M3 | M2 plus penningmarknadsinstrument och andra likvida medel | anses vara den mest omfattande penningmängden |
Om man jämförde guldreservernas marknadsvärde med M2 eller M3 istället för M0, skulle den teoretiska guldtäckningen sjunka drastiskt. Från en skenbar full täckning skulle det bara bli ett lågt ensiffrigt procenttal.
För företag, konsumenter och finansmarknader spelar inte bara kontanter en roll.
Överföringar, banktillgodohavanden, sparande och kortfristiga inlåningar utgör idag den största delen av en ekonomis penningförsörjning. Det är precis därför centralbanker främst bevakar de bredare penningmängderna M2 och M3.
De ger betydligt bättre information om,
En guldtäckning baserad på M3 skulle därför återspegla den ekonomiska verkligheten betydligt mer exakt än att enbart titta på kontantomloppet.
Trots all kritik är beräkningen ingalunda betydelselös.
Kontanter är den enda formen av pengar som emitteras direkt av centralbanken. Kontoförda pengar skapas däremot främst genom affärsbankernas kreditgivning.
Nyckeltalet besvarar därför en tydligt definierad fråga:
Vilket motvärde har centralbankens guldreserver i förhållande till de kontanter den själv har gett ut?
Särskilt i en historisk jämförelse ger detta perspektiv intressanta insikter.
Schweiz intar här en särställning i världen.
| Valutaområde | Teoretisk guldtäckning av kontanter |
|---|---|
| Schweiz | 166,9 % |
| Eurozonen | 78,44 % |
| USA | 46,82 % |
| Indien | 25,59 % |
| Japan | 16,39 % |
| Kina | 15,36 % |
Den exceptionellt höga kvoten tydliggör framför allt storleken på de schweiziska guldreserverna och den kraftiga uppgången i guldpriset.
Intressant nog fortsätter centralbanker världen över att följa en strategi för att bygga upp guldreserver.
Samtidigt som penningsystemet blir alltmer digitaliserat, växer betydelsen av fysiska guldreserver. Många centralbanker har kontinuerligt byggt ut sina innehav under flera år. Guld fyller inte längre någon penningpolitisk styrfunktion, men har fortfarande stor betydelse som en internationell förtroendereserv.
Särskilt i tider av geopolitisk osäkerhet får denna aspekt ytterligare tyngd.
Den teoretiska guldtäckningen av schweiziska kontanter på 166,9 procent är ett anmärkningsvärt nyckeltal – men det beskriver enbart kontantomloppet.
Den som vill dra slutsatser om hela valutans stabilitet utifrån detta gör det för enkelt för sig. Först när man betraktar de bredare penningmängderna M2 och i synnerhet M3 ser man hur stor en ekonomis faktiska cirkulerande penningmängd är.
Den höga guldkvoten är därför mindre ett bevis på en särskilt "guldtäckt" franc och snarare ett uttryck för Schweiz exceptionellt stora guldreserver. Den understryker guldets strategiska betydelse i det internationella valutasystemet – men ersätter inte en omfattande analys av moderna penningmängder.
Förbli framsynt
Vänliga hälsningar, Helge Peter Ippensen